Bloggen har absolut inte blivit bortglömd utan den har varit tvungen att bli lite i sidosatt för att jag har verken hunnit eller orkat att uppdatera bloggen. Orsaken till att det inte har funnits tid och ork är för att jag fick ett jobb erbjudande som personligassisten (samma företag som jag jobbade för innan) som jag tackade ja till, så nu jobbar jag 69% och är inne på min sjätte arbetsvecka och nu börjar kroppen att vänja sig. Iomed att lilla Tilde endast är 5 ½ månad och inte har rätt till att börja på dagis/förskola förrens hon är 1 år så delar jag och K på att vara hemma med henne, så K jobbar fortfarande sina 100% och vi skiftar av varandra här hemma - när den ena kommer hem från jobbet så åker den andra till sitt jobb. Detta innebär att vi inte träffas så mycket men än sålänge så fungerar det faktiskt - även om det är rätt tufft och en del dagar är man extremt trött på, så då blir en del saker i sidosatta.

 

I dagens samhälle är det så fruktansvärt svårt att komma ut och få ett arbete så när jag fick denna förfrågan så kunde jag inte säga nej även om tanken var att jag skulle vara mammaledig fram tills det var dags att skola in Tilde på dagis/förskolan, det är ju ändå några månader kvar innan hon kan börja där. Men jag och K lyckades knåpa ihop det så vi båda kan vara hemma med Tilde och samtidigt jobba båda två :)

 

Så kära läsare/följare...ni får allt ha lite tålamod med att bloggen kanske inte bli uppdaterad så ofta men jag ska försöka att uppdatera så fårt tid och ork finnes! Nu är jag ledig tisdag och onsdag så ska försöka uppdatera er om "vår mysiga djur och vän helg" ;)

 

Flickorna ligger och sover så gott i vårt sovrum, Tilde i sin säng och Izabell har lagt sig i min och K´s säng idag - febern har återigen kommit till Izabell så hon fick mysa ner sig i vår säng och snart ska jag också krypa ner och mysa ner mig bredvid henne.

 

Puss&Kram ♡

Sen drygt 1.5 vecka sedan anlände den nya barnvagnen - den lycka som rusar genom kroppen när sms aviseringen plingar till i mobilen är obeskrivlig. Då jag var ensam med flickorna när jag fick sms aviseringen så fick sambon hämta ut paketet när han hade slutat jobba den dagen. Och nu efter att ha haft den nya barnvagnen hemma ett tag kan jag lämna en recension med mitt omdöme.

 

Det är en Crescent Compact 360 xt air beige 2015 och jag verkligen älskar vagnen, den enda som jag kan sakna är att sittdelen inte är vändbar men tackvare den förlängda suffleten med nätet i gör att man lätt kan se barnet när man är ute och går. Vår lilla tjej här hemma är drygt 3 månader och 3 veckor och storm trivs i den nya vagnen, även om det är en sittvagn så har vi ryggstödet nerfällt så långt ner det går vilket gör att hon nästintill ligger helt plant men ändå är det så hon ser ut lite - hon gillar inte alltid att ligga helt plant längre och då är denna vagnen perfekt. Även den stora flickan här hemma på drygt 2 år och 8 månader sitter hur bra som helst i den. Den är lätt och smidig att fällaihop, tar inte mycket plats i bilen, lätt att ta av och på hjulen, lättstyrd, fempunktsbälte, super bra suflett, går snabbt att låsa fram hjulen om så önskas. Vi har inte stött på några nackdelar med vagnen ännu och tror inte vi kommer göra det heller, rekommendera verkligen denna vagnen! Det är en toppen vagn, och man får mycket vagn för pengarna. Vi köpte vår ifrån kopbarnvagn.se och kostade där 2495:-

 

Semestern 2015 har varit en toppen semester - så som en semester ska vara, enligt mig. Vi har varit iväg på utflykter och hittat på olika saker, men vi har också varit hemma och tagit det lugnt.

 

Vi har varit i Skåne (Österlen), varit i lekparken x antal gånger denna sommaren (med och utan lekkompis), varit på Leos Lekland med bästa vännen och hennes son, haft massa mys och bus här hemma, många lång promendader med min lilla familj (både i och utanför skogen), flickorna har åkt tåg för första gången, varit i min farmor och farfars stuga (övernattning, grillning, båt, bad, kalas), varit i mormor och morfars stuga (kalas och bad i tunna), Astrid Lindgrens Värld, film mys - ja vi har hunnit med en hel del denna sommaren. Det har varit en super mysig semester med en hel del utflykter men det har ändå varit en lugn semester och vi har tagit dagarna lite som de kommit, en del saker har givetvis varit planerat. Det är såhär jag vill att semestern ska se ut - en del utflykter men lugnt och skönt! Dock kunde det har varit lite fler soliga dagar men annaras har den varit perfekt! Mycket nöjd med semestern 2015 och ser fram emot nästa semster ihop min min älskade familj ♡

För drygt 2 veckor sedan var vi på Astrid Lindgrens Värld - jag och min lilla familj, min pappa, min storasyster och min lillebror. Det var en helt perfekt dag för att gå där och titta, en solig men inte allt för varm dag! Vår Pippi tokiga stora flicka här hemma ville först gå och kolla på henne, men när vi var påväg in genom ingången sa min storasyster att hon hade lovat att köpa ett par solglasögon till Izabell. Sagt och gjort gick vi in i Pippi-butiken som låg direkt när man kom in i området och köpte ett par gula (Izabells favorit färg) solglasögon. Det blev även några Pippi guldpengar inhandlade till lilla fröken ;) Sedan gick vi upp till Pippis område och kollade på showen som pågick när vi kom. Vi valde att först och främst gå runt och kolla/hälsa på de som Izabell visste om och tycker bäst om från Astrid Lindgrens skapelser (Pippi, Bullerbyn, Lotta, Emil, Madicken), sedan strosade vi runt och kikade på de andra också.

 

När vi stod i backen utanför Lotta på bråkmakargatans hus så gick Izabell och min storasyster in i en Emil butik som låg där och ut kommer hon med en ny kasse - Emil pussel blev då inhandlat (4 pussel med 12 bitar i en trälåda). Tyvärr var aldrig Emil på plats när vi var där och kikade, men hon fick se sin favorit - Pippi och det var de hon längtat efter. Innan vi åkte hem gick vi och kollade på den sista Pippi showen som gick för dagen och sedan begav vi oss ner till Pippi butiken igen där vi köpte en Pippi handduk till Izabell och min pappa köpte varsin lillagubbe gosedjur till båda flickorna. Efter detta åkte vi hemåt och var mycket nöjda med dagen allihopa - en nöjd och glad Izabell somnade i bilen påvägen hem och även lilla Tilde somnade gott efter denna underbara dag!

 

 

Lägger upp några kort som togs med min mobiltelefon under resans gång.
Boendet, kaffestugan, Christinehofs slott/ekopark, Stenshuvuds Nationalpark,
hela gänget samlat + mormor och morfar.

Hinner nog bara skriva ett kort inlägg nu innan flickorna vaknar, den vanliga vardagen är tillbaka efter semestern - vilket innebär att K börjat jobba igen och Izabell har börjat på dagis/förskolan igen, detta är den andra veckan efter semestern. Jag har tänkt och haft så mycket idéer att blogga om men har inte redigt haft tid med det och har tiden funnits så har man inte redigt haft ork - alltid är det något men nu när de vanliga rutinerna är igång så hoppas jag att jag kommer att uppdatera bloggen bättre. Kanske blir det ett lite längre inlägg ikväll om hur semsterna har varit? Ni som är sugna på att veta hur vår semester har varit får hålla utkik för att se när det blir uppdaterat, vågar inte lova när det blir av ;)

 

Ha en fin dag i det fina vädret.

Idag efter lunchen här hemma gick jag och Izabell ner till fiket (Jonssons) som ligger precis nedanför oss, där möttes vi upp av bästa vännen och hennes son. Gick in och tog en fika tillsammans och tjötade om allt mellan himmel och jord - barnen fikade också...en stund iallafall men gick sedan och lekte bland leksakerna som fanns på fiket. Efter en stund bestämmde vi oss för att åka bort till en lekplats istället, sagt och gjort gjorde vi det och vi har haft en underbar dag med toppen sällskap. Tack för idag älskade vän - du har varit så saknad, nu är jag hel igen! ♡

Igår efter att Izabell slutade dagis/förskolan började våran lilla utflykts tripp - hon visste inget och blev väldigt glad när jag berättade om detta när jag hämtade henne. Jag hade förberett allting under förmiddagen, medans hon var på dagis/förskolan - jag hade packat ner hennes baddräkt, badbollarna, fotbollen, favorit handduken, dricka hon kunde ha på tåget och även alla saker som Tilde behövde under dagens utflykt. Svärmor kom och hämtade vår hund här hemma innan jag gick för att hämta Izabell, kände att det kunde bli lite mycket att fokusera på då det var första gången för Izabell att åka tåg och det var så längesen vår hund åkte tåg så jag visste inte hur hon skulle reagera - så kände att det var smidigare att svärmor hämtade hunden och våra nerpackade saker, så kunde jag fokusera på flickorna.

 

När Izabell sedan blivit hämtad gick vi direkt upp till tåget - jag, hon och hennes lillasyster. Izabell sken upp som en sol när hon såg tåget och tyckte det var en fint tåg, hennes favorit färg var ju på tåget ;) Hon var jätte duktig på tåget och satt stil och lyssnade när vi skulle gå av och på. Jag hade förklarat för henne när vi var påväg till tåget att hon måste lyssna på mamma nu när vi skulle åka tåg och att man inte fick springa runt på perongen för att man då kunde ramla ner på spåret och då kan tåget köra på en. Våran lilla tågresa tog hos till min sambons morfars lilla hemort. När vi gick av tåget gick vi mot Izabells gammelmorfars hus men vi tog en liten omväg för att köpa med oss varsin glass och mer dricka - det behövdes verkligen i gårdagens värme. När vi sedan kom fram till hans morfar så var nog klockan kvart i tre ca och där möttes vi upp av gammelmorfar, hans fru och även Izabells farmor. Hennes farmor hade fixat i ordning poolen åt henne så när vi kom fram så valde hon att spara sin glass och istället hopp i pluret först. Det plaskades en bra stund innan hon valde att komma upp för att fika med oss och sedan var det dags att plaska och leka igen, Tilde halv satt nöjd i vagnen med ryggstödet lite uppfällt i sin liggdel på vagnen.

 

Sedan kom sambon och buset fortsatte tills vi kände att det var dags att åka hem då det började närma sig läggdags. När vi skulle börja packa in allt i bilen så kommer jag på att Tildes bilstol är hemma så jag och flickorna fick ta tåget hem igen och det gjorde ju Izabell absolut ingenting ;) Sambon tog bilen hem och gick sedan och mötte upp oss flickor på stationen, vi gick alla glada och nöjda hemåt och tyckte det hade varit en fantastiskt toppen dag med sol, bad och gott sällskap - nu verkar det som att sommaren äntligen har kommit!

 

 

 

Idag är det två månader sen vår älskade lilla flicka kom till världen, tänk att det redan har gått så fort - du har nu varit utanför magen i två månader och lilla underbara du har gjort mitt liv ännu bättre och lyckligare. Du och din storasyster sprider så mycket kärlek och energi, så de är laddat och påfyllt på max tack vare er ♡

 

Sedan du kom till oss så måste jag erkänna att du är otroligt duktig och snäll, i början följde du verkligen hur livet innför magen var - vilket innebar att det var en stund med bus och vakenhet runt klockan tio på kvällen men det ändrade du snabbt men du fortsatte att vakna runt halv tre på natten (vilket du än idag kan göra). Du har alltid från början endast behövt mat och blöjbyte en eller max två gånger per natt och du har för det mesta alltid gått och lagt dig mellan klockan sju och åtta på kvällen. Om du behöver mat och blöjbyte en eller två gånger per natt beror på när du vaknat första gången - du bruka vakna mellan klockan ett och tre på natten och vakna du vid ett så vakna du sedan igen runt klockan fyra, men om du vakna vid tre tiden så vakna du inte förrens K gick upp för att åka iväg till jobbet. Men de två senaste dagarna har du sovit mellan klockan åtta på kvällen till klockan fem på morgonen, vilket har varit otroligt skönt att inte behöva gå upp på natten. Och idag på morgonen så satte vi oss i soffan där vi först tjötade en stund och sedan skulle du stå-träna (vilket du det senaste dagarna visat att du älskar), sedan somnade du och jag om till strax innan klockan åtta. Och du är en otroligt härlig och underbar liten stjärna som för det mesta alltid har humöret uppe och sprider din glädje - det är inte ofta du är på dåligt humör, inte du är en glad liten tjej som jag verkligen älskar så grymt mycket! Är du på dåligt humör så är det för att du har ont i magen eller protestera för att du tex ligger ner - du har kommit in den fasen då du vill sitta, stå eller helt enkelt bara vill vara med i omgivningen och prata med oss.

 

Du är en sån underbar liten människa som betyder otroligt mycket för mig - jag älskar dig Tilde ♡

 

 

När jag sitter och tänker på hur mitt liv ser ut, känner jag att det bubblar med massa underbara känslor inom mig - jag känner mig verkligen som den lyckligaste i världen och jag är så jädrans lycklig och glad över att mitt liv ser ut som det gör, jag skulle inte vilja att det ser ut på något annat sätt eller byta ut mitt liv med någon annan!

 

När jag tänker efter hur mitt liv såg ut innan flickorna kom till världen så är jag faktiskt glad över att det som har hänt har hänt - även om vissa saker kanske låter hemskt så är jag faktiskt glad över det nu i efterhand! När jag var 15 år så trodde jag att jag hade träffat "mannen i mitt liv" - min första rediga kärlek, den lyckan höll i drygt 3 år - sedan var jag helt förkrossade och det kändes som hela mitt liv rasade samman. Jag rasade i vikt då jag knappt orkade äta nått och jag sov inte direkt mycket heller, gick knappt utanför dörren och skolkade en del från skolan för att jag inte orkade med något längre. Jag fick lära mig att leva med detta stora hål i hjärtat som han lämnade efter sig. Varför jag drog upp detta om mitt gamla liv är för att jag vill komma fram till att hade mitt liv inte krossats just då så hade jag inte heller träffat min älskade och underbara sambo som jag lever med nu och som jag älskar så sjukt in i helvetes mycket rent ut sagt - HAN är mannen i mitt liv. Och hade min ex pojkvän inte heller valt att lämna mig så hade jag inte heller haft mina älskade flickor hos mig, dessa två små flickor betyder mest i hela världen för mig - för de skulle jag kunna göra vad som helst för ♡

Den 22 december i år firar jag och min älskade sambo 7 år tillsammans & 3 år som förlovade - vi har två helt underbara flickor tillsammans, den stora blir 3 år i december och den minsta är knappt 2 månader nu. Jag älskar mitt liv och de som tillhör mitt liv! Jag skulle kunna skriva det tusen gånger om och om igen , hur mycket ni betyder för mig och hur lyckligt lottade jag är som har er tre i mitt liv ♡Att vara tvåbarnsmamma är det absolut bästa som hänt mig och att just mina två flickor är mina är helt ofattbart, det är svårt att förstå att just de två är mina och jag skulle kunna sitta och kolla på de i evigheter och bara samla på mig massa kärlek och energi som de ger mig! Jag har sagt det innan och säger det igen - man vet inte vad äkta kärlek är innan man har fått barn! ♡ Nu ligger våra två små älskade flickor och sover gott i sina sängar sen några timmar tillbaka och man längtar efter morgondagen då man får ta del utav deras närhet och all kärlek de sprider rakt in i mitt hjärta - finns ingen som skulle kunna ersätta er plats i mitt hjärta, mina älskade flickor! Jag älskar er och jag älskar mitt liv - jag är så glad över allt som hänt i mitt liv, det är inte mycket jag ångra i mitt tidigare liv men jag kan ärligt säga att jag är sjukt glad och lycklig övet att mitt liv ser ut som det gör nu och skulle som sagt aldrig vilja byta ut det med någon eller mot något i världen ♡

 

 

Jag vet inte redigt vart jag ska börja men under den senaste tiden så är det mycket som har hänt och bland annat har det hänt saker som gjort att vi har valt att byta boende och flytta i från huset ute på landet - och istället har vi valt att bosätta oss centralt igen! Vi har nu bott i vårt nya boende i snart 1 månad och man märker redan stor skillnad på bland annat Izabell, vill inte gå in på alla detaljer över varför vi valde att byta boende - då det var pga olika anledningar men Izabell var en av anledningarna och barnen går absolut i första hand. Vi trivs verkligen jätte bra här i vårt nya boende och det känns verkligen som vi gjorde rätt beslut även om man delvis kommer sakna livet på landet, speciellt under sommaren.

 

Vi bor kvar i vår lilla kommun men bor nu centralt vilket är otroligt skönt, då vi har nära till allt och gå avstånd till nästintill allt - (bland annat) mataffärerna, dagis/förskolan, nära kompisarna, lekplatserna och Kenny har kommit ett steg närmare jobbet. Det känns som sagt verkligen som rätt beslut och känner att detta kommer bli mer än bra :)

 

 

I onsdags fick jag en otroligt fin "kärleks gåva" från en otroligt fin & underbar vän! Om du bara visste hur glad jag blev för det och vad det betyder för mig - tusen tusen tack älskade vän <3 

 

Halsband med mina älskade flickors namn och deras månadsstenar! 

Igår var det morsdag och jag är världens lyckligaste mamma, som har mina två underbara och älskade flickor i mitt liv! Finner knappt ord över hur lycklig jag är, samtidigt som jag skulle kunna skriva en hel uppsats över min kärlek till er så känner jag mig helt tom på ord - just för att jag är så chockad över att man kan känna såhär starkt..vet inte vad jag ska skriva eller säga, får knappt fram några ord över hur glad och lycklig jag är över mina två flickor - det bara bubblar med lycka inom mig! Ni är mitt allt och det jag lever för, älskade Izabell & Tilde ♡ 

 

Världens finaste och bästa morsdag present, mina älskade flickor! ♡

Eftersom jag hade en jobbig och rätt tuff graviditet från/runt graviditetsvecka 32 med högt blodtryck, flimmer för ögonen, huvudvärk, dåligt järnvärde, en mängd med sammandragningar/förvärkar och en väldigt snabb vätskeansamling så fick jag gå på extra kontroller till min barnmorska för att kontroller urin och blodtryck, då de misstänkte att jag kunde utveckla havandeskapsförgiftning. Jag hade även ”en låg dos” bakterie i urinen som jag skulle få antibiotika emot när förlossningen drog igång, just för att bebisen i magen inte skulle riskera att bli drabbad utav någon infektion.

Onsdag den 22 April hade jag tid till min barnmorska för ett vanligt barnmorskebesök i graviditetsvecka 39 och extra kontroller utav urin och blodtryck. Efter att alla kontroller är gjorde så frågar hon mig om jag vill att hon undersöker mig och jag svarar att jag vill det och hon ger mig positiva besked – bebis är fixerad, livmodertappen är mjuk och ca 2-3cm lång och jag är öppen 2cm. Hon utför även en hinnsvepning på mig som visar sig på torsdagen att den har gett effekt då jag får molande mensvärk och fortsatta sammandragningar/förvärkar.

Lördag den 25 April klockan 11.30 ca lossnade hela slemproppen.

Måndag den 27 April (BF dagen) inga mer tecken på att bebis vill komma ut, än de sammandragningar och värkar som jag hade!

Tisdag den 28 April hade jag ännu en tid bokad till barnmorskan i graviditetsvecka 40 och extra kontroller. Även här undersökte min barnmorska mig och tappen är den samma men jag har öppnat mig ytterligare och är nu öppen 3.5 cm. Ännu en till hinnsvepning blir utförd och vi bokde in en ny tid för ytterligare ett barnmorskebesök till henne, men hon trodde inte att den tiden skulle behövas – vilket gav mig hopp om att det faktiskt snart kan vara dags!

Onsdag den 29 April började Izabells barngympa och jag var ändå glad över att bebis var kvar i magen, då Izabell längtat efter denna dagen och jag ville att hon skulle kunna gå på gympan. Tanken var att jag skulle sitta och kolla på medans Kenny skulle springa runt med Izabell men då hon är så mammig så fick jag glatt springa med henne ibland med den stora magen. Under tiden som vi var på gympan så kände jag hur bebisen i magen tryckte sig neråt och buffade runt där inne. När vi sedan kom hem och hade lagt Izabell och satt hos i soffan och ätit kvällsmat så känner jag hur förvärkarna börjar komma oftare och jag sitter ändå där med ett leende på läpparna och blir glad så fort jag får en värk, men de håller inte i länge men för skojjs skull så skriver jag upp tiderna som jag får värkarna på.
Kl: 21.41 , 21.50 , 21.59 , 22.06 , 22.14 , 22.23 , 22.28 , 22.34 , 22.36 , 22.40 , sedan gick jag och la mig och lyckas somna efter en stund men jag sov dåligt och vaknade till och från utav några förvärkar. Klockade även några förvärkar under natten när jag var tvungen att gå upp på toaletten: 02.28 , 02.35 , 02.40 , sedan är jag för trött för att klocka flera värkar och somnar.

Torsdag den 30 April vaknar jag kl 07.30 utan några direkt känningar, utan endast några sammandragningar och jag tänker att de förvärkana som jag kände igår bara var falskalarm och blir besviken! Gör iordning Izabell för dagis och när vi står utanför dagis kl 08.30 så får jag en kraftig/smärtsam förvärk, denna värk gjorde ondare än de som jag hade igår. Går in på dagis och lämnar henne på hennes avdelning hos sina kompisar och när jag kommer ut till bilen igen så får jag en till liknande värk. Men då jag trodde det var falskalarm utav värkarna dagen innan så tog jag inte heller dessa på allvar utan tänkte inte så mycket på det då jag inte ville bli besviken en gång till. Så åkte hem och tog fram mina skolsaker och började att plugga, men då börjar förvärkarna igen och jag skriver upp klockslagen för skojjs skull (tror även här att det är falskalarm): 09.20 , 09.40 , 10.03 , 10.14 , 10.26 , 10.46 , 10.59 , 11.21 , 11.35 , 11.46 , 11.59 , 12.10 , 12.22 , 12.33 , 12.50 , 13.01 , 13.13 , 13.30 , 13.47 , 13.57 , 14.15.

Klockan 11.25 ringer mvc och berättar att de pratat med läkaren angående min levaxin medicin och berättar att efter förlossningen ska jag sluta med min dos och sedan tar vi ett nytt blodprov på efterkontrollen hos mvc för att se om jag klara mig utan eller om jag måste fortsätta med medicinen. Hon frågar mig även om jag har börjat känna något och jag svarar att jag faktiskt har värkar var tjugonde minut ungefär, hon hoppas att det är på gång och önskar mig lycka till! Vid lunch tiden skickar jag in ett gäng skoluppgifter till min lärare och äter lunch, när klockan sedan blir 13.45 så skriver jag till Kenny om att jag har känt minskade fosterrörelser idag och igår, får till svar om att jag ska ringa förlossningen vilket jag gör, så när klockan är 14.03 så ringer jag förlossningen och säger att jag har känt minskade fosterrörelser igår och idag. Hon jag pratar med på förlossningen vill att vi ska komma in för kontroll och göra en ctg. Ringer till Kenny och meddelar detta som sätter sig i bilen direkt och åker hemåt, jag ringer även min mamma för att kolla om hon kan ta Izabell undertiden vi åker till förlossningen för en kontroll. När Kenny kommer hem så säger han att vi ska ta med oss BB väskan till förlossningen men jag typ skrattar åt honom samtidigt som jag tänker att vi ska in på en kontroll endast där vi kommer att få göra ctg och sedan blir vi hemskickade (har fått åka in tidigare under graviditeten för minskade fosterrörelser som jag fått åka in till förlossningen och gjort ctg, ultraljud och träffat en läkare och sedan blivit hemskickad). Men Kenny var bestämd att vi inte skulle komma hem utan bebis och jag var helt säker på att vi skulle bli hemskickade efter kontrollen, men jag gjorde som han sa…även om jag inte visste varför jag tog med mig BB väskan, undertiden som vi packade in sakerna i bilen, åkte ner till dagis och undertiden Kenny går in och hämta Izabell så får jag fler värkar kl: 14.33 , 14.38 , 14.49 , 15.00 , 15.19 , 15.26. Vi möter upp mamma på parkeringen utanför sjukhuset, hon och Izabell går bort till fiket medans jag och Kenny tar hissen upp till plan 5 – förlossningsavdelningen. När vi får komma in till förlossningen så får vi en jätte trevlig och underbar barnmorska, hon hade jag sist jag var inne för minskade fosterrörelser, även hon känner igen mig och hon kopplar upp ett ctg på mig som mäter hjärtljuden och sammandragningar, varje gång man känner en rörelser ska man trycka på en knapp och då registrear maskinen detta. Klockan är nu 16.15 och under ctg som tog ca 15 minuter så känner jag bebis en gång. Barnmorskan kommer tillbaka och säger att en läkare ska få kolla på mina kurvor och säger att hon kommer så fort hon kan. Under ctg´n och medans vi väntar på läkaren så klockar vi fler värkar kl: 16.20 , 16.35 , 16.45 , 16.50 , 16.55 , 17.07 , 17.17 , 17.23 , 17.30 , 17.35 , 17.47.

Läkaren kommer in till vårt rum runt kl: 17.30 och vill undersöka mig, hon börjar med ett ultraljud på magen där hon mäter fostervattnet i magen, vilket visar sig vara på gränsen till för lite – på gränsen till för lite är mellan 50-80 (vet inte vad det är för mått de använder) och mitt låg på 70, det ska inte ligga på under 80 sa hon. Så hon bokar in oss på ett nytt ultraljud för att kolla igen om det kvarstår, ökat eller har minskat mera, tiden vi får in bokad är Söndag den 3 Maj klockan 09.00. Läkaren gör även en gynundersökning och säger att jag har 1cm kvar på livmodertappen och är öppen 3.5cm, får även en till hinnsvepgning (min tredje) för att förhoppningsvis göra så förlossningen kommer igång. Läkaren säger att hon inte tror att jag kommer att behöva tiden för ultraljudet jag fick på söndagen men att hon ville boka in mig ifall förlossningen inte kommer igång innan dess, men hon tror att den kommer att göra det. Hon frågar även om vi vill ligga kvar lite inne på rummet eller om vi vill åka hem för att se vart värkarna tar oss, men vi säger att vi kan åka hem till min mamma som bor i Värnamo och där vår dotter är, så vi tar och åker hem till mamma där vi möts upp av en glad dotter som saknat oss. Hemma hos mamma kollar Izabell på film, jag sätter mig i ena fotöljen och Izabell kommer och sätter sig hos mig och myser till filmen.

Nu blir värkarna mer regelbundna, smärtsamma och jag behöver verkligen andas igenom de, och det är inte förrens NU som jag inser att förlossningen faktiskt är på gång – jag kan nu i efterhand inte förstår hur jag inte trodde att några värkar innan dessa var ett tecken på att förlossningen faktiskt var på gång. Men nu förstod jag att det var på gång och var så glad över att vi inte åkte hem, utan att vi åkte hem till min mamma så vi hade nära till förlossningen och Izabell hade barnvakt. Jag fick som sagt ligga och andas igenom värkarna som höll i sig runt 2-3 minuter per värk, vi klockade: 18.25 , 18.32 , 18.40 , 18.46 , 18.54 , 19.01 , 19.09 , 19.16 , 19.21 , 19.26 , 19.32.

Nu ber jag Kenny att ringa in till förlossningen för att jag börja känna att det börja bli jobbigt, jag vill inte att Izabell ska se mig ha för ont och jag känner att jag vill ha någon smärtlindring mot värkarna. Hon som svara på förlossningen tycker att vi ska komma in och innan jag ska ställa mig upp från fotöljen så ber jag Izabell om en puss och kram, precis när jag ska få en kram så får jag en värk som jag biter ihop för att inte visa Izabell men ändå ser hon att det är något och frågar: -vad är det mamma? Jag svarar att mamma har ont och att bebis vill komma ut nu. Får en puss och kram utav henne och sedan beger vi oss ut till bilen och åker till förlossningen som endast ligger 2 minuter bort. När vi parkerat bilen och är påväg in till förlossningen kommer det en ny värk som jag måste stanna och andas igenom, vi tar sedan en rullstol som står innan för sjukhus dörren som Kenny får köra mig i upp till förlossningen. När vi kommer in till förlossningen vid kl 19.40 ca så får vi samma underbara barnmorska som vi hade vid fosterkontrollen tidigare i eftermiddag, hon gör ett nytt ctg och undersöker mig snabbt – endast en liten kant kvar på livmodertappen och är öppen 4cm. Klockan 19.55 blir vi inskrivna på förlossningen och överflyttade till ett förlossningsrum, väl där inne får jag något som alla säger i denna situation ”sin bästa vän” (lustgasen). Efter en stund när jag fått ligga med lustgasen så vill barnmorskan sätta en pvk på mig och ger mig min antibiotika (klockan 20.50 får jag antibiotikan) som jag skulle ha innan bebis kommer ut för att minska risken för att han/hon skulle bli drabbad utav någon infektion. Barnmorskan säger även att hon inte vill ta hinnorna på mig just för att nu när jag fått antibiotikan så tar det 2 timmar innan det förs över till bebisen så de vill vänta ut dessa två timmar först för att vara säkra på att bebis fått antibiotikan.

Klockan 21.00 är det pass byte bland personalen, den nya barnmorskan kommer in och presentera sig och den gamla kommer in och berättar att hon ska gå hem och önskar oss lycka till och säger att jag ska lyssna på min kropp och hon vet att jag kommer att fixa detta galant – jag säger att jag önskar att hon kunde stanna då vi verkligen gillade henne!

Jag fortsätter att ligga med lustgasen och vid klockan 21.20 känner jag att jag måste trycka på, ber Kenny hämta någon och det kommer in någon annan från personalen och jag säger att jag måste trycka på och gärna vill ha eda:n (ryggbedövningen). Min barnmorska kommer in och säger att hon måste undersöka mig för att veta om jag kan få eda:n eller inte just nu, hon säger att jag är öppen 10cm och mitt vatten går (klockan 21.26). Hon blir förvånad över att vattnet gick och säger att jag kan få eda:n om jag vill men hon tror inte att jag kommer att hinna få någon nytta utav den då det är klart för att börja krysta, jag säger att jag inte vill ha den då och barnmorskan säger att jag får börja krysta vid nästa värk om jag vill. Hon går och hämta undersköterskan som ska vara med under förlossningen och jag börjar lite smått att trycka tillbaka vid värkarna, men jag orkar inte ta i ordentligt då jag börjar bli rätt trött. Jag vet inte vad klockan är när jag börjar krysta ordentligt, men det känns inte som att det är många krystvärkar som hinns med innan en frisk liten flicka gör ifrån sig sitt första skrik klockan 22.17 – detta underbara och älskade ljud, manbara  vill höra efter allt arbete under förlossningen!

♡ Tilde Alma Holmgren ♡
4005 gram & 50cm lång.

 

BB-tiden:
Då antibiotikan inte hade hunnit att värk i 2 timmar innan Tilde kommit ut så ville läkaren att man skulle ha andningskontroller på henne i 48 timmar för att se att hon inte utveckla någon infektion. Kenny sov hos mig och Tilde den första natten och Tilde var så duktig och sov redan första natten mellan kl: 00.00-05.30ca och sedan dagen efter (1 maj) var det dags för den första läkarkontrollen och allt såg bra ut! Sedan på eftermiddagen så åkte Kenny och hämtade Izabell som hade sovit över hos min mamma, de kom tillbaka till sjukhuset för att hälsa på mig och sin lillasyster för första gången. Och lyckan över när jag fick träffa Izabell igen är obeskrivlig, och hon utbrister av lycka att bebisen äntligen har kommit ut från mammas mage! Efter någon timme så åker Kenny och Izabell för att sova hemma i huset och gå på vårmarknaden dagen efter (lördagen), kvar blev jag med lilla Tilde men allt gick bra trots att jag hatar att sova själv. Dagen efter så fick jag ett mms från Kenny när Izabell rider på en häst på marknaden, blev så lycklig inombords att jag nu blivit tvåbarnsmamma till två underbara och älskade flickor och har världens finaste och bästa sambo – jag var/är lyckligast i världen!

Jag var även så chockad över att jag mådde så fruktansvärt bra efter denna förlossningen. Med Izabell hade jag ont efteråt när jag skulle gå, sitta eller gå på toaletten, varje gång man skulle kissa så sved det. Men efter denna förlossningen hade jag inga problem alls förutom foglossningen som fortfarande var jobbig efteråt, jag var till och med piggare än Kenny ;)

Var tredje/fjärde timme dygnet runt kom personalen från BB in på rummet för att göra andningskontroller på Tilde, detta gör de genom att räkna hennes andetag/per minut. Under lördagen så kommer det in en barnmorska som säger att hon kan kolla med läkaren om vi kan få åka hem tidigare än dessa 48 timmarna om vi själva vill det, och det vill jag om det går bra för läkaren säger jag – jag vill ju hem till min älskade familj! Det hade gått 48 timmar på lördag klockan 22 och klockan var nu runt lunch tiden på lördag. Kenny och Izabell kommer tillbaka till sjukhuset runt 17 tiden och vi myser inne på vårt rum och äter även lite mackor och yoghurt tillsammans i det gemensamma rummet på BB avdelningen i väntan på besked ifrån läkaren. Vid kl20.00 ca får vi beskedet om att vi kan hoppa över den absolut sista andningskontrollen som ska göras vid kl 22.00 och vi får åka hem. Av all lycka i kroppen så sprang man nästan in till rummet vi hade på BB och slänger ner alla sina saker i väskorna och gör sig reda för att åka hem, men vi måste vänta en stund på en barnmorska som ska skriva ut lite papper och bokat in en tid för det andra läkarbesöket som ska göras på Tilde! Klockan 21.00 sätter vi oss i bilen och är äntligen påväg hem, ingen var lyckligare än jag just då – påväg hem med min älskade familj och skulle påbörja mitt nya liv som tvåbarnsmamma!

 

 

Sen Tilde föddes så har även Izabell varit hemma under K´s 10 pappa dagar här hemma, meningen var att hon skulle varit på dagis men då det har gått magsjuka där så har vi haft henne hemma istället - och bra var ju det nu när man tänker efter då hon snart är helt blöjfri förhoppningsvis. Vi började lite smått förra sommaren med pott-/toalettträningen men sedan började vi att slarva och glömde bort att vi påbörjat träningen, så detta gjorde att vi fick börja om träningen nu när vi tagit tag i det ordentligt.

 

Nu har vi hållt på med detta i ca 2.5 vecka och det går så bra - är så stolt över vår stora tjej! Sedan i söndags kväll så har vi bett Izabell gå på toaletten innan läggdags och även gått på toaletten direkt när hon vaknat och detta har fungerat utmärkt och resulterat i att blöjan har varit helt torr hela veckan :) Vi kör fortfarande med blöja under natten och det är de enda tillfället som blöjorna används på, men verkar som att vi snart kan plocka bort det oxå! Under dagen har hon trosor på sig (även när vi åker bil) och har även det på sig när hon är på dagis, är så glad och stolt över min stora flicka - hon är så duktig och att det går så bra även på dagis är jag chockad över! Sedan i måndags så har det hänt en olycka här hemma och en på dagis, den här hemma hände i måndags och jag hade glömt att ta av henne blöjan på morgonen i all stress innan hon skulle iväg till dagis - då var hon snabb och gick iväg och bajsade i blöjan utan att säga nått till mig. Sedan hade det blivit ett missförstånd på dagis i onsdags bland fröknarna och en av fröknarna hade inte fått veta att Izabell inte har blöja på sig, hon frågade en annan fröken om blöjorna var bytta på barnen och fick till svar att det var klart så hon gick ut med barnen på ettans avdelning och helt plötsligt står Izabell helt stilla och bredbent och har då kissat - ibland behöver hon nämligen påminnas om att det är dags för ett toalett besök, men då denna fröken inte visste om att hon inte hade blöja på sig så kunde hon heller inte påminna henne innan de gick ut. Men är fortfarande jätte stolt över Izabell över hur duktig hon är! Fortsätter det såhär så är hon snart helt blöjfri :)